2010-12-01

Gästskribent: Mina första skor med högklack

Som de allra flesta småflickor så hade jag emellertid skor med lite klack på även som liten. Men eftersom de skorna inte finns kvar och det inte heller finns kvar i minnet så tänkte jag berätta om mina första klackskor sedan jag blivit äldre.

Under min högstadietid så var jag inte alls särskilt för klackskor alls, jag var väl inte heller särskilt tjejig i min klädsel utan föredrog ett par sneakers eller Converse tillsammans med ett par jeans och en stor t-shirt. Fram tills jag gick i 9an var jag ganska svartklädd, jag hade sällan några nya skor heller utan slet ut de jag hade tills bristningsgränsen då mitt intresse för skor överlag var svalt. Enda gången jag egentligen brydde mig om skor var då jag köpte dansskor eller ridstövlar, jag började dansa i början av 8an och då var man ju så illa tvungen att ha ett par rejäla dansskor för att inte skada sig. I ridningen är det ju också viktigt att ha rejäla skor, jag började rida i början på 7an och även då var jag ju tvungen att se till att jag visste vad jag hade på fötterna. Men det var som sagt enda gången som jag egentligen brydde mig om skor.
Men något hände i 9an och jag genomgick min första stora förändring. Jag började klä mig mer ”tjejigt”, bytte ut den stora t-shirten mot åtsittande och figursydda toppar och med ens så växte mitt intresse för skor fram också. Mina Duffy skor trädde in i mitt liv och jag har kvar dem fortfarande och kan även ha dem även i dessa dagar. Dom är inte särskilt höga, klacken är på ca 6 cm bara och dom är helt underbara att gå i. Jag fick dem i present av min mamma efter att jag gick ut 9an. Nu blev jag helt kär i dessa skor, men var fortfarande inte helt frälst i högklackade även om jag absolut kunde fälla en kommentar som ”Åh vilka läckra skor!” då jag passerade ett skyltfönster. Men glöden hade inte riktigt kommit än. Men i slutet på första året på gymnasiet (jag gick estetiska programmet med inriktning musikal, sång, dans och teater) genomgick jag ännu en förvandling och jag blev nu fullfjärdrad skofantast.

Jag var som sagt inte särskilt intresserad av skor men i slutet på första året så sa det bara pang. Nu blev det högklackat för fulla muggar! Jag dansade ju för fullt också och var inställd på att söka till danshögskolan, så att sköta om mina fötter var viktigt. Särskilt nu då jag nästan alltid bar högklackade skor! Mina Duffy skor finns kvar hos mig ännu och påminner mig varje dag om hur underbart det är med högklackat. Nu är jag 21 år gammal och jag är helt tokig i skor, särskilt högklackade! Nu är 6 cm nästan ingenting om man kikar in i min skogarderob där jag har 15 cm på ett par! Men vilka som är allra högst vet jag inte på rak arm. Men jag älskar alla mina klackskor och är riktigt sugen på att köpa flera inom kort. Det är som en drog nu! Från pojkflicka till riktig flickflicka eller vad man ska kalla det. I min umgängeskrets så tror jag att jag är mest ”flickig” eller ”tjejig”.


Inte minst för att jag alltid är noga med att ha ett par riktigt iögonfallande skor på mig! Under vår och sommar är det högklackat från dag till natt som gäller. På ganska kort tid har jag blivit en riktig skogalning! Nu kommer jag aldrig mer att försumma mina fötter eller mina skor, det första jag gör då jag besöker ett köpcentrum är att gå raka vägen till skoaffären! Högklackat gör underverk för mitt självförtroende också, jag känner mig snyggare och mer självsäker än någonsin tillsammans med ett par snygga high heels! Mina ben (jag har riktigt korta ben och är bara 1,51 lång) blir att se slankare och längre ut, hela jag blir längre och får en snyggare hållning. Så allt jag kan säga till alla där ute är – någon gång får vi våra första högklackade och sen dröjer det inte alltför länge innan man är helt fast och då är man riktigt fast!

/Sophia


1 kommentar:

Heelslover sa...

Vilken trevligt historia - verkligen kul att läsa om en slags "omvändelse" och uppskattningen av högklackade skor (speciellt då man har samma smak själv ;))